Är det värt att rädda Östersjön?
Är det värt pengarna att rädda miljön? Vad får det kosta? De frågorna ställs sällan direkt nuförtiden, men indirekt är det ställningstaganden som görs hela tiden, inte minst i politiken.
Det har varit sommar nu och många svenskar, finländare, estländare, litauer, lettländare, polacker, tyskar, danskar och även en och annan ryss lär ha tillbringat en del tid längs Östersjöns stränder eller ute på havet. Östersjön är ett av de mest miljöpåverkade haven i världen; övergödning som orsakar skadlig algblomning och döda bottnar, fisk med för höga halter av miljögiftet dioxin och ett alldeles för hårt fiske.
Östersjön är ett särskilt känsligt hav, det är relativt litet och har dålig vatteninströmning utifrån och är därmed sämre rustat att motstå utsläpp av giftiga eller gödande ämnen. Det är också ett bräckvattenhav med speciella biologiska värden. Inte minst är det av stort ekonomiskt värde som resurs för fiske, som transportled och inte minst för turism och rekreation.
Är det då värt att rädda Östersjön? Ja, absolut. 3800 miljoner euro per år för att vara exakt.
Det anser i alla fall medborgarna i länderna runt Östersjön som är beredda att betala den summan för att få bukt med övergödningen, som är det mest kostsamma av de miljöhot som finns mot vårt gemensamma hav. Allt enligt en studie som gjorts av forskningsprojektet BalticSTERN och som publicerades tidigare i år. Ändå har vi behandlat Östersjön ytterst ovarsamt, och gör det fortfarande.
Undersökningen om medborgarnas betalningvilja för att stoppa övergödningen är intressant. De direkta värdena av fiske, transporter och turism är inte ens inräknade i de 3800 miljonerna euro. Inte heller värdet av dioxinfri fisk eller minskad nedskräpning.
Visst, transporter, gasledningar eller vindkraftverk går att ha även på ett biologiskt utarmat hav. Men turism, rekreation och fiske tjänar på en god havsmiljö. Det är lättare att få intresse för sportfisketurer och sälsafari om det finns fisk och säl. Fiskenäringen skulle också vinna på att fiskbestånden kunde växa till sig.
Min uppfattning är att värdet av en god miljö ofta underskattas. När beslut ska tas så stirrar sig politiker blinda på kostnaderna, för statskassan eller för den som drabbas. Vinsterna för de som får en bättre miljö räknas sällan in.
Det är inte enkelt att beräkna värdet av miljöförbättringar. Hur får vi in i kalkylen värdet av en levande Östersjö för kommande generationer? Vad är det värt för dem att kunna fiska och bada där? Vi kan göra tankeexperimentet att fråga oss själva retroaktivt hur mycket vi tjänat på att kraftigt minska försurningen av mark, sjöar och vattendrag.
Det är enklare att beräkna kostnaden för miljöförbättrande insatser. För att minska övergödningen av Östersjön behövs satsningar på 2300-2800 miljoner euro per år, alltså runt 1000 miljoner euro mindre än vad folk är beredda att betala. 2007 kom alla länder runt Östersjön överens om Baltic Sea Action Plan, där alla åtar sig att bland annat minska sina utsläpp av gödande ämnen. Men de flesta länderna ligger redan långt efter den tidplan som slagits fast för att genomföra insatserna, bland annat Sverige.
Självklart är det inte alltid ekonomin som ska styra miljöpolitiken. Alla miljövärden kan inte prissättas och vi har ett moraliskt ansvar mot kommande generationer att lämna över en planet i gott skick. Men när betalningsviljan finns och vinsterna är uppenbara, då borde det verkligen inte vara något att vänta på.
Maria Wetterstrand
Publicerad i Dagens Industri den 26 augusti 2013
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
