Vad våra pengar gör när vi inte ser
FN:s klimatmöte pågår för fullt. Medan ministrar och diplomater varje år slitit sitt hår över hur de ska finna lösningar på vår tids största utmaning, så har finansvärlden fortsatt som om ingenting fanns att oroa sig för på den fronten.
Investeringar som låser fast mänskligheten i en fossilberoende framtid har fortsatt och de små summor politikerna lyckas få fram till att satsa på omställning är egentligen försumbara i sammanhanget. Det är hög tid att på allvar fundera på vad våra pengar sysslar med när vi inte tittar på. Det rör sig lite på området, men långsamt.
1000-tals miljarder placeras via fondförvaltare av olika slag. Det handlar om allt från våra egna privata besparingar och pensionsfonder till företags tjänstepensioner, statens pensionspengar och företags sparkapital. Själva skulle vi kanske aldrig välja att köpa aktier i oljeindustrin eller kärnkraftsbranschen, av etiska, moraliska eller rent ekonomiska skäl, men via fonderna kan våra pengar hamna nästan var som helst.
Finansbranschen har varit långsam, tycker jag. När andra började intressera sig för miljö- och etikfrågor på 90-talet så hände rätt lite bland fondförvaltare och finansfolk. En och annan slutade investera i vapenindustri och tobak. Några miljöfonder startade. Men överlag var det snävt fokus på snabb avkastning på insatt kapital som gällde, med placerarnas goda minne. Senaste åren har intresset vaknat.
Jag tvivlar på att det är plötslig insikt om miljö eller etik som är orsaken. Allt fler har nog börjat förstå att miljöförstöring och bristande etik är en ekonomisk risk. Naturresurser blir dyrare, vilket kan leda till att företag som är beroende av resurserna får det svårare ekonomiskt. Det kan bli skarpare lagstiftning eller högre miljöskatter som försvårar för företag med stor miljöpåverkan. Kunderna kan också helt enkelt vända vissa företag ryggen, om de upplevs som oetiska eller miljömässigt oansvariga. Så finansbranschen har börjat bry sig. Lite.
Idag finns till exempel Hållbarhetsprofilen kopplad till pensionsmyndighetens websida, där pensionssparare kan se hur fonder tar ansvar. Men kvaliteten och nivån på ansvarstagandet är mycket varierande i praktiken.
Låt mig ta ett exempel. En stor statlig pensionsfond säger sig ta ett brett ansvar. I praktiken betyder det att den inte investerar i företag som bryter mot internationella konventioner som Sverige undertecknat när det gäller miljö, mänskliga rättigheter, arbetsrätt och korruption, och inte heller i företag som tillverkar kärnvapen. De investerar alltså inte i företag som gör saker som är internationellt förbjudna. Måttligt imponerande, tycker jag.
De har också gjort en "temainvestering i en bred portfölj av miljöteknikföretag". Med miljöteknik menas ”all teknik som är mindre skadlig för miljön än tillgängliga alternativ”. Det anses vara en viktig framtidsbransch för svensk export med goda avkastningsmöjligheter. Den här fonden satsar lite drygt 1 miljard kronor. Det utgör 1 (!) procent av fondens totala värde.
International Energy Agency uppskattar det globala investeringsbehovet för miljövänlig energi till 1 000 miljarder dollar per år fram till år 2030. Vid klimattoppmötet i Köpenhamn år 2009 sattes målet att till år 2020 mobilisera hundra miljarder dollar årligen i klimatfinansiering för att möta u-länders behov.
Det behövs pengar och det finns egentligen pengar. Här har finansbranschen, fondförvaltare och inte minst placerare en stor möjlighet att bidra.
Maria Wetterstrand
Först publicerad i Dagens Industri
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
