Svårt att bryta mönstret för könsroller

När Marion Bartoli vann Wimbledon i tennis dök det upp en föraktfulla kommentarer på det sociala mediet twitter. Hon kalldes "fet", "ful" och kommenterades med inlägg som "köp en bröstoperation för pengarna du vann din fula hora" och "Bartoli förtjänade inte att vinna för hon är så ful". Till och med BBC:s kommentator uttryckte synpunkter på hennes utseende, vilket mötte en tittarstorm av kritik.

Under damernas fotbolls-VM kunde vi läsa liknande kommentarer; om spelarnas utseende, att fotbollsspelande kvinnor per definition måste vara lesbiska, ja rent utav att deras kön gjorde dem olämpliga att befinna sig på en fotbollsplan.

På samma sätt möter manliga konståkare nedsättande kommentarer om att de skulle vara omanliga och att de därför alla måste vara bögar.

Inget fel att vara lesbisk eller bög, förstås, men att koppla en viss aktivitet till en viss sexuell preferens är inte särskilt snyggt.

Det är uppenbarligen fortfarande provocerande för vissa att det finns kvinnor som ägnar sig åt sporter som kräver styrka, fokus, kondition och bollskicklighet, och män som ägnar sig åt mer estetiska dito.

Jag älskar männens konståkning och är avundsjuk på kvinnor som är bra på bollsport. Jag blir genuint nedstämd av att läsa sådant här. Gärna kvinnor i tv, bara de ägnar sig åt "kvinnliga" saker och är snygga att se på, och män ska vara traditionellt manliga. Så mycket för jämställheten!

Det finns (förstås) kvinnor som gillar att agera inom traditionellt manliga domäner och män som föredrar annat än det traditionellt manliga. Naturligtvis ska det vara lika okej som något annat. Vi växer alla upp med en bild av vad som är "kvinnligt" respektive "manligt". Därför kan det snarare behövas extra stöd för att våga bryta mot tradionella könsroller.

På daghemmets sommarfest uppträdde barnen för föräldrarna såsom traditionen kräver. Jag tycker det är fint, som alla föräldrar, men satt ändå och skruvade mig lite obekvämt på bänken till slut.

Först var det någon slags dans. Alla flickorna var blommor eller älvor och dansade till gullig musik. Pojkarna satt och såg på. Sen tog pojkarna fram låtsasgitarrer och låtsas-trumset för att agera hårdrocksartister till Hevisaurusmusik. Därefter presenterades barnen inför applåderna. Pojkarna presenterades var och en med sina förnamn, flickorna var bara "flickorna som dansade", typ.

Traditioner i alla ära, men lite nytänkande vore också bra. Det är svårt att bryta könsrollsmönster, både som personal på dagis och som förälder. Men jag tycker att vi behöver försöka. Vi behöver prata om det, lära oss mer och försöka ge barn friheten att välja andra utvecklingsvägar i livet än vad som traditionellt ansetts passa deras kön.

Vi kan öppna dörrarna för barnen, vad de sen väljer är deras sak. Den tjej som väljer tennis eller hårdrock - och den kille som väljer konståkning eller dans - ska slippa utstå spott och spe för sina val.

Maria Wetterstrand
skribenten är tidigare språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige

Först publicerad i finländska Hufvudstadsbladet
 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete

Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör. 


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4