Sluta tuta

Bilen tutar och den unga kvinnan på cykeln visar upp ett argt långfinger mot chauffören medan hon gör sitt bästa för att inte vara i vägen, vid kanten av vägbanan, just intill trottoaren.

Hon cyklar precis där hon ska. I vägbanan, där bilarna kör i snabb fart i två filer. Klockan är strax efter nio, rusningstiden över och filen där hon cyklar är inte längre bussfil, utan öppen för alla. Ändå blir hon tutad på av stressade förmiddagsbilister, kanske sena till jobbet. Det finns ingen cykelbana längs den här vägen, trots att den är en av de stora mitt inne i centrala Helsingfors. Däremot finns det cyklister.

Anledningen till att jag lägger märke till det är att jag var med om samma sak för bara ett par veckor sedan, dock utan att visa långfingret. Det är en gest jag mycket sällan tar till. Jag förstår ändå hennes ilska. Det finns en bred trottoar. Cyklar man där blir det skäll från de äldre damerna som tycker sig äga trottoaren så som bilisterna tycker sig äga vägen. Och damerna har ju rätt, det är inte på trottoaren vi ska cykla, även om det onekligen känns säkrare i vissa lägen än bland de tutande, stressade bilisterna.

Så vi får skäll på trottaren, vi möts med tutor om vi cyklar på vägen. Kanske dags för Helsingfors att ta efter Calcutta i Indien som förbjudit cyklar på 174 gator i staden eftersom cyklarna bara ansågs vara i vägen i trafiken?!

På facebook finns en grupp med namnet "minä pysäköin pyörätielle", "jag parkerar i cykelbanan", där bilder sprids på bilar som valt att använda cykelbanan som parkeringsplats. Det är en del av cyklisternas ammunition i ord- och tutkriget.

Jag tycker ofta bilar är i vägen när jag cyklar, men de få gånger jag kör bil kan jag tycka att cyklarna är i vägen. Så är vi väl alla lite till mans och kvinns, att vi ser saker ur den synvinkel där vi är. Jag skulle dock aldrig tuta på en cyklist som följer trafikreglerna och cyklar på gatan.

"This one runs on money and makes you fat (bild på en bil) - this one runs on fat and saves you money (bild på en cykel)". Så såg protestplakaten ut från invånarna i Calcutta, där cykel är transportmedlet för alla som inte har råd att köpa bil och för de som hellre lägger pengar på annat.

Den som cyklar får generellt sett bättre hälsa, är friskare längre upp i åldrarna och har mindre sjukfrånvaro från jobbet. Förutom att cykling faktiskt ökar framkomligheten i trafiken eftersom cyklar tar mindre plats än bilar. Många av oss behöver bil ibland, en del behöver det ofta. Men även när vi kör bil borde vi vara glada över att så många cyklar. Tänk om alla cyklister i Helsingfors skulle köra varsin bil istället, vilket trängsel det skulle bli!

Så nej, jag tror inte på den indiska strategin. Istället bör staden anpassas så att både cyklister, gångtrafikanter och bilar får plats. På alla större gator bör det skapas utrymme för en särskild fil åt cyklar, så att vi slipper tutor och skällande.

Maria Wetterstrand
skribenten är fristående grön samhällsdebattör och tidigare språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige.

Publicerad i finländska Hufvudstadsbladet den 9 oktober 2013
 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4