Hellre dragqueens än Putin
OS. Och melodifestivalen. Hemma i grannlandet Sverige är detta de stora "snackisarna" just nu.
Melodifestivalen är tävlingen ni kallar UMK där vi väljer vilken låt Sverige ska skicka till Eurovision Song Contest. Fem deltävlingar, därefter den stora finalen inför tiotusentals åskådare och med runt två miljoner telefonröster – ja, den visas ju på YLE fem också. Det är kvällstidningslöpsedlar i dagar kring varje deltävling. Om du inte gillar melodifestivalen gör du bäst i att hålla dig borta från sociala medier de här lördagkvällarna, diskussionerna handlar inte om något annat.
I år har melodifestivalen fått konkurrens av OS. I vissa avseenden är de båda varandras fullständiga motsatser.
Sport eller musik? Redan när jag var liten var det uppenbart att du inte förväntades hålla på med både och. Nog fanns det de som gjorde det, men deras sportvänner tyckte att deras musicerande var lite skumt, och musikvännerna tyckte detsamma om sportandet. Själv var jag rätt dålig på båda delarna. Kanske var det därför jag såg mig fri att gilla båda – som åskådare.
Och medan OS har handlat om Rysslands förtryckande lagar mot homosexuella, så är det tradition att melodifestivalen mötts av enstaka men mycket upprörda anklagelser från anonyma konservativa för att vara ett "propagandaprogram för homosexualitet", vad nu det är. Jovisst, Putin skulle inte gilla det. I lördags deltog två dragqueens som sjöng om rätten att få vara den man är. Men i övrigt är det nog mest de gamla fördomarna om att alla homosexuella killar skulle gilla att dansa och klä sig i glitter som spelar in.
Fascinerande med båda evenemangen är dock hur oerhört mycket pengar vi människor egentligen är beredda att spendera på rena nöjen.
När vi talar om att rädda klimatet, investera i energieffektivisering, ge stöd till arbetslösa eller hjälpa de äldre så är det alltid brist på resurser. Då anses det rationellt och klokt att beräkna allt in till minsta cent. Vi vet egentligen att bra välfärd och god miljö lönar sig i längden, men går inte kalkylerna ihop just idag får det vara.
Sen kommer ett OS eller en melodifestival och då tycks resurserna oändliga. 35 miljarder euro kommer OS i Sotji att kosta, sägs det. Melodifestivalen beräknas kosta runt 10 miljoner euro om året. En struntsumma i förhållande till OS, men hyfsat mycket pengar i en stats-eller kommunbudget.
Det är lätt oroväckande samtidigt som det är uppfriskande att inte allting är rationellt och exakt uträknat i ekonomiska avkastningstermer. Vi människor värderar uppenbarligen underhållning högt. Så högt att Internationella Olympiska kommittén är beredd att se mellan fingrarna på rysk korruption, vidriga arbetsförhållanden, antigay-lagar och bristande respekt för mänskliga rättigheter för att ge oss ett storslaget OS. Tyvärr ger mig detta OS en dålig känsla i magen. Den här gången föredrar jag glittret och glamouren med dragdrottningarna i melodifestivalen.
Maria Wetterstrand
skribenten är tidigare språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige
Publicerad i finländska Hufvudstadsbladet den 11 februari 2014
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
