Elever som förväntas prestera bra får högre betyg
Vi var väl egentligen 6-7 elever som var likvärdigt duktiga i barnkunskap i nionde klass på min skola i Eskilstuna. Vi skrev samma provresultat, var aktiva på lektionerna, visade att vi förstod och kunde resonera kring frågor.
När betygen sattes fick jag och två till högsta betyg. De andra fick näst högsta. Varför? På min skoltid kändes betygssättningen inte sällan rätt så godtycklig. Jag var tjej, akademikerbarn i en arbetarstad, duktig i matte. Jag tillhörde de som förväntades vara duktiga och även vid lika prestation fick vi högre betyg, inte bara i barnkunskap.
Men det var länge sen. Betygskriterierna är bättre nu. Det finns nationella prov som ska ge underlag för mer rättvisa bedömningar. Och ja, det har blivit bättre. Men den senaste analysen av omrättningen av de nationella proven ger skäl till oro.
Proven rättas oftast av elevens egen lärare eller annan pedagogisk personal på skolan. Rättaren vet vem eleven är. När skolinspektionen låtit utomstående lärare omrätta några tusen prov framträder flera systematiska skillnader.
Pojkar får lägre betyg av ursprungsrättaren, särskilt i gymnasiet, och i grundskolan gäller detsamma elever med invandrarbakgrund. Elever med högutbildade föräldrar får däremot högre betyg av ursprungsrättaren och så även gymnasieelever som uppvisat bra grundskolebetyg.
Sammanfattningsvis: de elever som förväntas prestera bra får högre betyg på proven än andra trots likvärdiga prestationer. Och tvärtom. Lärarnas egna, säkert omedvetna, fördomar om eleverna påverkar rättningen av de nationella proven.
Detta borde väcka debatt. Lärarnas positiva förväntningar hjälpte mig att prestera bra i skolan. Den som istället möts av låga förväntningar presterar sämre. Att få sämre betyg än sina skolkamrater trots likvärdig prestation är inte bara orättvist, det riskerar leda till att eleven också blir sämre än den egentligen är. Förväntningar påverkar.
Istället lyfte medierna upp att "friskolor gör mer generösa bedömningar". Ja, särskilt de icke vinstdrivande friskolorna märkte ut sig med generös rättning (det framställdes dock i vanlig ordning som att det var vinsterna som var problemet), vilket förstås behöver åtgärdas. Men jag ser det som ett minst lika stort problem om lärarna systematiskt undervärderar pojkar och invandrarelever, medan de lyfter upp barn till akademiker.
De nationella proven ska vara säkerhetsventil för eleverna. Eleven ska få en utomstående bedömning och slippa att vara helt i händerna på den lärares de råkat få. Med den tendentiösa rättning som ses i den här analysen förlorar de nationella proven en del av sitt syfte.
I andra länder är det mycket ovanligt att den egna läraren rättar den här typen av centrala prov. Vi bör frångå det även i Sverige. Det må vara opraktiskt, besvärligt och sårande för lärarnas egen självkänsla att behöva skicka proven till externa rättare, men det struntar jag faktiskt i.
Maria Wetterstrand
Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 9 september 2013
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
