"Vi hånades, hängdes ut och pressades"

I juli 1957 föddes Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. I oktober samma år, i samband med att Tage Erlanders tredje regering tillträdde, avslutades också den senaste perioden av socialdemokratiskt koalitionsregerande.

Socialdemokraterna och Bondeförbundet styrde Sverige i koalition åren 1951 till 1957. Sedan dess har S inte suttit i regering med något annat parti. De har de facto inte haft egen majoritet sedan valet 1968, men har ändå vägrat bilda koalition med någon annan. Och ingen har varit stark nog att ifrågasätta.

"Socialdemokraterna har alltid varit ett samarbetsparti" slår nu socialdemokraternas Stefan Löfven fast i en debattartikel angående regeringsfrågan. Samtidigt meddelades att socialdemokraterna är beredda att samarbeta med alla partier efter valet, utom Sverigedemokraterna. Målet är "en socialdemokratiskt ledd regering".

Ett visst mått av historierevisionism kan skönjas i den iver med vilken de kallar sig ett samarbetsparti. Men visst, i den betydelsen att de förväntat sig att andra ska samarbeta med dem – medan de själva sitter på hela regeringsmakten – så stämmer det.

Miljöpartiet meddelade inför och efter valet 2002 att vi ville bilda koalitionsregering med Socialdemokraterna. S vägrade blankt. Inte nog med det. Det ansågs allmänt, inte minst bland journalister, att det var ett fullständigt orimligt krav från Miljöpartiet att få sitta i regeringen. Vi hånades, hängdes ut och pressades. Jag minns att unga sossar spred mobilnummer till våra förhandlare som utsattes för glåpord och hot per telefon. Ett annat gäng något äldre socialdemokrater lanserade förslag om att ändra Sveriges valsystem till enmansvalkretsar för att de tyckte Miljöpartiets krav på koalition hotade demokratin (oklart hur, men ändå).

Till slut gjordes en deal där MP återigen blev "samarbetsparti", vilket innebar att Socialdemokraterna satt kvar ensamma i regeringen medan vi och vänstern fick samarbeta med dem vid sidan av. Trots att MP och V behövdes för att skapa majoritet.

I detta historiska ljus ska vi se Stefan Löfvens revolutionerande utspel om regeringssamarbete. Det är ett litet ord i hans artikel som gör den stora skillnaden: att deras mål är en socialdemokratiskt LEDD regering. Ordet "ledd" visar att de återigen är beredda till koalition, efter att ha sett sig själva som ensamma herrar på täppan under hela Löfvens livstid. Deras skeva självbild har slutligen krackelerat. Tack, alliansen för detta.

Att de kan tänka sig koalition har också bekräftats av Löfven, men den stora diskussionen har rört hur centerpartiet och folkpartiet skulle ställa sig till att bilda regering med S. Både han och jag vet att varken C eller FP kommer kunna svara på det förrän efter valet. Men det var onekligen ett snyggt sätt av Löfven att vända uppmärksamheten bort från den stora nyheten – att S efter 56 år öppet och tydligt släpper sitt benhårda motstånd mot att ha regeringspartners.

Maria Wetterstrand

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 11 november 2013 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4