Aldrig för sent att ge upp

Det är aldrig för sent att ge upp. Den tanken har dykt upp i huvudet ett antal gånger under mina år i politiken, som i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen eller JAS-projektet. Nu dyker samma tanke upp igen. Den här gången gällande tv-avgiften.

Jag har varit en principiell anhängare av de s k tv-licenserna. Även om avgiften formellt beslutas av riksdagen, så innebär systemet ett tydligare fristående från politisk klåfingrighet än att finansiera samma media via skatten. I statsbudgeten skulle kostnaden för public service få vägas mot alla andra utgifter, vara känslig för konjunkturer och påverkas av statens utgiftstak. Det kan vara problematiskt.

Dessutom infinner sig den obehagliga tanken att politiker som ogillat vissa tv-program kan vilja straffa SVT, UR eller Sveriges Radio med sänkta stöd. En del passar nu på att ifrågasätta statliga medier helt och hållet. Jag anser dock att svensk public service som den fungerar idag skapar mångfald och alternativ, inte minst vad gäller friheten från reklaminslag. Trots det har kritikerna en viktig poäng i att vi alltid måste vara vaksamma vad gäller risken för politiskt styre över medierna.

Licenserna har gjort att den som inte har tv eller radio och därmed inte har tillgång till public service kan avstå från att betala. Tanken var väl ungefär som med fast telefoni, du betalar en fast avgift för att ha det. Idag när en mottagare för tv-sändning kan användas till så mycket annat har den situationen förändrats avsevärt. Dessutom kan det jämföras med att vi idag inte har någon valmöjlighet vad gäller kulturinstitutioner som Kungliga Operan. Dit går våra skattepengar vare sig vi vill eller inte. Detsamma gäller för övrigt både JAS-planen och tunneln genom Hallandsåsen.

Tanken med licenssystemet har varit bra vad gäller att hålla armlängds avstånd mellan beslutsfattare och statliga media. Men nu känns det som att tiden börjat springa ifrån modellen. Att småföretagare krävs på tv-licensavgift för att de har nätverksanslutna datorer och utländska studenter med internetuppkoppling som varken ser eller förstår svensk tv måste betala tv-licens är bara små problem.

Det stora problemet är att det betyder att du måste betala tv-licens för att alls ha dator med uppkoppling. Det är logiskt att dagens system kräver detta. Men det är en mycket stor frihetsinskränkning att obetald tv-licens får konsekvensen att du ska fråntas all möjlighet till information, affärer och kommunikation via nätet.

Jag vill ha public service. Jag vill också ha det som samlade enheter, inte utsmetat genom bidrag till olika projekt som en del föreslagit. Och jag vill ha en robust finansiering, inte som för vanliga betalkanaler. På så vis är jag konservativ. Men jag börjar luta åt att vi ska följa Finlands exempel, ge upp licensmodellen och hitta en vettig metod att ta det via statsbudgeten.

Maria Wetterstrand

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 28 juni 2013
 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4