Supervalåret

Nu börjar supervalåret! jublades det i svenska politikerkretsar den 1 januari. Just ett sådant är det nämligen i Sverige 2014. Två valdagar, fyra val. Först val till Europa-parlamentet den 25 maj och senare val till kommun, landsting/ regioner och riksdagen den 14 september. Det skulle kunna vara nästan olidligt spännande.

I den senaste stora opinionsmätningen inför riksdagsvalet, gjord av Statistiska Centralbyrån i november 2013, leder det rödgröna blocket med tio procentenheter över den sittande regeringsalliansen. Det kan ju kännas som en trygg ledning. Men läget såg nästan exakt likadant ut vid samma tidpunkt inför riksdagsvalet 2010 och då vann ändå alliansen.

Alliansens åtta år vid makten tycks ha tröttat ut dem. De har genomfört det de planerat och verkar ha slut på idéer. Deras huvudargument nu är att motståndarna skulle vara sämre och att socialdemokraterna inte deklarerat exakt hur de tänker sig bilda sin regering. Skarpa politiska förslag för nästa mandatperiod lyser med sin frånvaro. En risk för alliansen är dessutom att någon av Centerpartiet eller Kristdemokraterna faller ur riksdagen. Båda ligger bara några tiondelar över fyra procent, vilket är tröskeln för att komma in i riksdagen.

Det borde vara öppet mål för en opposition, men inte heller Socialdemokraterna levererar särskilt mycket. De kritiserar regeringen men ligger lågt med egna skarpa förslag. De beklagar regeringens skattesänkningar men vågar inte föreslå särskilt mycket skattehöjningar, av rädsla för att tappa väljare. De vet att de vill få bort alliansen, men verkar desto osäkrare på vad de själva ska göra.

Det är lite som en fotbollsmatch där båda lagen bestämt sig för att defensivspel är bästa taktiken, vilket är måttligt spännande för åskådarna.

I Sverige vill väljarna helst veta hur regeringen ska se ut redan innan valet är gjort. Själv skulle jag föredra ett mer finländskt sätt, utan skarpa politiska block. Jag gillar att väljaren röstar på sitt parti och att regeringen bildas efter valet. Svagheten är väl att valdebatterna har en tendens att bli mindre tydliga och skarpa i Finland.

Socialdemokraterna har gjort ett lite intressant inspel på alliansens planhalva genom att öppna för att bilda koalition inte bara med Miljöpartiet utan också med Folkpartiet eller Centern. Inviten möts av kalla handen av de två borgerliga partierna. För Mp kan det bli första gången i en regering.

En joker är Sverigedemokraterna, som går oförskämt bra trots ständiga skandaler och idiotiska uttalanden (och i mitt tycke idiotiska åsikter dessutom). Inget av blocken vill dock ha med dem att göra.

Någon riktig supervalårskänsla har inte infunnit sig ännu. Kanske kan en EU-valrörelse väcka lusten och debatten till liv. Min önskan är en valrörelse som handlar om vad partierna vill göra, snarare än gnäll om hur dum motståndaren är.

Maria Wetterstrand
grön samhällsdebattör och tidigare språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige

Publicerad i finländska Hufvudstadsbladet den 11 januari 2014 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4