Spontana reaktionen var att vägra erkänna något fel

Jag vet inte riktigt när jag såg det första gången. Kanske var det när min lillasyster skulle börja skolan.

Jag och min bror gick i samma skola, den som låg närmast vårt bostadsområde. Där gick också alla andra barn i vårt bostadsområde. Men lillasyster blev placerad i en skola längre bort. Men det var inte det värsta. När mina föräldrar försökte få en förklaring blev svaret "det är aldrig några barn från ert bostadsområde som gått i x-skolan" (där jag och min bror gick). Inga rationella argument bet, de vidhöll sin verklighetsbeskrivning.

En annan kommuns tjänstemän sågade en gång av misstag ner en del av min tomthäck. De skötte en kommunal fastighet på en angränsande tomt. När de upptäckte sitt misstag hade de sågat ner hela grannens häck och halva min. Ingen kontaktade mig. Ingen lade någon "ursäkta, kontakta oss"- lapp i brevlådan. Jag fick lägga en halv dags detektivarbete för att överhuvudtaget få tag i någon att prata med och än mer tid för att få dem att acceptera att de var skyldiga mig och grannen någon ersättning.

Det är inte min huvudpoäng att beklaga mig för egen del. Jag klarar av att säga ifrån när det blir galet. Men den här typen av myndighetsarrogans drabbar många fler än mig.

Jag kom att tänka på det igen när jag såg Radiotjänsts reaktion när Högsta förvaltningsdomstolen som slog fast att de inte har rätt att ta ut tv-avgift för uppkopplade datorer. Ingen skulle få tillbaka några pengar, var det initiala budskapet. De nya reglerna skulle bara gälla från och med nu. I domen stod annorlunda och media tryckte på, så de tvingades krypa till korset efter några dagar. Men den spontana reaktionen var att vägra erkänna något som helst fel.

Än värre är det om det handlar om redan utsatta människor som blir illa behandlade i oändliga Kafka-liknande processer. Det finns förstås många flexibla, trevliga och hjälpsamma människor också. Men lite för ofta är det som om medborgarna mest vore ett störande inslag i arbetet.

Institutioner tenderar att förr eller senare bli introverta. I det här fallet finns också en historia av maktutövning snarare än service. Allt fler kommuner jobbar nu med att bryta gamla mönster och sätta medborgarna mer i centrum. Vissa har infört medborgarkontrakt som slår fast vilka rättigheter invånarna har och vad som händer om dessa inte uppfylls. Det kan tyckas vara självklarheter som skrivs in i där, men så länge kommun och stat inte agerar på ett sätt som borde vara självklart kan det vara nog så intressant. Där tydliggörs saker som vilken rätt de äldre har i äldreomsorgen, vilka rättigheter och skyldigheter ungdomarna har på fritidsgården eller vad som händer vid ett felbehandlat ärende.

Det offentliga har mycket makt över våra liv. De flesta av oss är någon gång beroende av deras beslut eller deras service. Det är trots allt i grunden för oss medborgare som alla dessa myndigheter och institutioner finns, inte för deras egen skull.

Maria Wetterstrand

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 26 juni 2014 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4