Räkna inte med att de förklarar hur de räknar

Moderat partikongress och positioneringen inför valrörelsen är i full gång, både i regering och opposition. Pengarna i valfonderna väntar på att spenderas, argumenten slipas och retoriken fullbordas.

Valrörelser är inte partipolitikens vackraste tid. Utrymmet att ge sin motståndare poänger är minimalt, faktaunderlag skruvas till för att stödja den egna verklighetsbilden och allt är svart eller vitt. Rött eller blått. Grönt eller grått.

Det är inte lätt att reda ut vad som egentligen sägs eller vem som har rätt. Låt mig lyfta två aspekter som kan göra det lättare att förstå vad som annars kan framstå som obegripligt tjafs. Det första handlar om vilken nivå beslut tas på, det andra om hur olika man kan räkna.

När statsbudgeten lanserades földje diskussioner om hur mycket pengar som spenderas på skola, vård och omsorg jämfört med skattesänkningar. Frågan är inte ointressant. Staten står dock bara för 18 procent av kommunernas och regionernas intäkter via statsbidragen, varav det mesta är ospecificerat och inte riktat till någon särskilt verksamhet.

Det är kommun och region, inte staten, som ansvarar för budgeten till skola, vård och omsorg. Kommuala och regionala skatter finansierar den stora delen av kostnaden. Den som vill veta hur det verkligen står till med satsningar på skolan eller vården ska alltså framförallt granska sin kommun och sin regionala politiska organisation.

I samband med budgeten överöstes vi också med skryt om hur satsningarna på allt möjligt ökat sedan alliansen kom till makten 2006. Samtidigt redovisar oppositionen att det gjorts nedskärningar. Inom samma område. Den ena säger si, den andra säger så, vem ska vi lita på?

Så länge vi har inflation och löneökningar behöver utgifterna i siffror öka för att behålla samma service som förut. Ska vi ha kvar samma antal förskollärare, samma nivå på forskning eller miljösatsningar så kostar det successivt mer. Då kan de ökade utgifterna för varje år räknas ihop till en "satsning". Samtidigt kanske ökningen inte täcker kostnadsökningarna, och då får vi i praktiken ändå en nedskärning. Voilá, båda sidor har rätt.

Vi har också ökat i befolkning, varför det är fullt möjligt att fler personer är sysselsatta samtidigt som arbetslösheten ökat. Det kan vara sant att lärartätheten på gymnasiet ökat trots att antalet lärare minskat, eftersom elevantalet är lägre än 2006. Det finns vidare exempel där pengar har flyttat från ett område inom miljöpolitiken till ett annat, varvid regeringen kallat det "satsning" medan oppositionen kallat det "nedskärning".

Räkna inte med att politikerna kommer förklara hur de räknat. Tyvärr tycks vi inte heller kunna utgå ifrån att journalister reder ut sådant här i partiledardebatter eller utfrågningar. Valrörelsen kräver inte bara beredskap från partierna, utan också från väljarna som ska granska argumenten.

Maria Wetterstrand

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 21 oktober 2013 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4