Nationaldag utan engagemang

Den 6 juni firades återigen Sveriges nationaldag. Det var nionde året nationaldagen var helgdag. De flesta svenskar bryr sig inte och har ingen aning om varför den firas. Det är kanske inte så konstigt eftersom den svenska nationaldagen är ett sentida hittepå utan koppling till något svenskar bryr sig något särskilt om.

Någon gång i slutet av 1800-talet hittades det på att den 6 juni skulle firas som "svenska flaggans dag" om jag förstått saken rätt. Senare har det lagts till att firandet också handlar om den 6 juni är dagen då Gustav Vasa valdes till kung och att det är datumet för undertecknandet av 1809 års regeringsform. Hur kul kan det bli? Det känns allvarligt talat som att de tog ett slumpmässigt datum och letade upp några väl valda historiska händelser att koppla saken till, varpå de bestämde att vi skulle ha en nationaldag.

Det officiella statliga firandet består för övrigt av en konsert och flaggutdelning med kungen på Skansen. Inte som en slottsfest i Helsingfors direkt.

Jag satt i riksdagen när nationaldagen beslutades bli helgdag, vilken den alltså blev första året 2005. Det säger väl något om den svenska nationalismen, eller snarare bristen på den, att viktiga frågor som lyftes var huruvida detta egentligen bara var ett sätt att få oss att arbeta mer. Nationaldagen som helgdag ersatte nämligen Annandag Pingst, som alltid infaller en måndag. Nationaldagen som är ett fast datum kan även infalla en lördag eller söndag, då många ändå har ledigt. Alltså blir det över tid färre helgdagar. Mitt parti röstade emot förändringen.

Faktum är att jag skulle påstå att nationaldagen gjorde sig bättre som arbetsdag, även ur ren nationaldagsfirarsynpunkt. På den tiden firade nämligen alla skolor nationaldagen ordentligt på dess riktiga dag. Numera åker folk ut till sommarstugan och barnen leker sina vanliga lekar medan föräldrarna klipper gräset istället. Möjligen hissar man upp flaggan i flaggstången, lite för att testa hur det egentligen fungerar.

Så här efter nio år med nationaldagshelgande har jag fortfarande svårt att se poängen. Jag är helt enkelt inte van vid att fira nationen eller ens reflektera över den. Jag är medveten om att detta är väldigt typiskt svenskt, bortskämda med en lång historia av fred som vi är. Vi kan kosta på oss att bry oss måttligt om vår nations existens. Det är jag på många sätt glad för. Dels för att nationsgränser alltid bygger murar mellan människor. Men också för att vi fått förmånen att se demokrati, jämställdhet, frihet och mänskliga rättigheter som så självklara. Detta önskar jag alla.

Visst behöver även vi svenskar stanna upp ibland och glädjas över det vi har. Även vi behöver komma ihåg att rättigheter vi idag tar för självklara inte är för evigt givna. Men en påhittad nationaldag med kung, flaggor och popartister på Skansen är ändå måttligt engagerande.

Maria Wetterstrand
skribenten är fristående grön samhällsdebattör och tidigare språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige

Publicerad i finländska Hufvudstadsbladet den 8 juni 2013 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4