”Men vad sjutton håller de på med?” var min spontana reaktion.
Löfven - en man som står för återgång till 80-talets asfalts- och betongsocialdemokrati. Stöd till bilindustrier, statsfinansierade enorma vägprojekt och kraftigt utbyggd kärnkraft i en naiv tro om att ett elöverskott garanterar industrin billig el.
Nåja, det är åtmistone inte de gröna väljarna de konkurrerar om. Och det kanske är bra, för dem har ju Miljöpartiet tänkt behålla. Fast faktum är att jag hade föredragit ett mer framtidsinriktat val. Och jag tror socialdemokraterna gör en felbedömning i sak.
Visst, det är inte mig de vill åt. De vill nå LO-väljare som gått till moderaterna. Men även bland dessa är nog antalet 80-talsnostalgiker rätt lågt. Jag vill påminna om att en av moderaternas styrkor i väljarnas ögon är att de uppfattas som framtidsinriktade.
Sverige är ett litet land i en allt öppnare värld. Vi har fantastiska möjligheter att klara oss bra. Ta miljön till exempel. När det gäller förnybar energi kan få länder tävla med oss i goda förutsättningar. Vi är ett stort, glesbefolkat land med stor tillgång på biomassa, på vattenkraft, på goda vindlägen, på kuststräckor för vågkraft, ja till och med solenergi kan fungera utmärkt här. Vi har det tekniska kunnandet och engagemanget.
I det läget tycker Löfven att vi ska bli kärnkraftspark för resten av Europa i hopp om att det ger låga elpriser. Det är förstås en total missuppfattning att ny kärnkraft är billig. Om den inte får statligt stöd, förstås.
Men statliga stöd är å andra sidan inget Löfven drar sig för. Så fort det gamla hotas ska staten ställa upp med bidrag, oavsett den ekonomiska risken. Saab har inte gått med vinst mer än något enstaka år under hela sin livstid. När krisen till slut blev oundviklig, då tyckte Löfven att staten skulle gå in som ägare.
Med Göran Persson lanserades idén om det gröna folkhemmet. Sahlin vågade ta strid mot kärnkraftslobbyn och för höjda klimatskatter. Juholt blev en parentes i de flesta avseenden, på miljöområdet än mer. Med Löfven riskerar miljöintresset att dala till nivån före Perssons tid.
Just nu är det ekonomisk kris och miljöfrågorna har skuffats lite åt sidan. Det är högst tillfälligt, var så säker. Kampen om att vara smart med naturresurser, att utveckla miljöteknik, att ta miljöansvar kommer att vara avgörande för vilka länder som klarar sig väl i framtiden. Då är statliga stöd till kärnkraft och bilfabriker knappast vägen framåt.
Socialdemokraterna är i kris i större delen av Europa. I finska presidentvalet spöades Paavo Lipponen inte bara av de grönas stjärna Pekka Haavisto, utan också av ytterligare tre kandidater. De svenska socialdemokraterna tillhörde länge de som klarade sig hyfsat, som lyckades hänga med.
Jag är rädd att vi nu får socialdemokrater som tävlar med moderaterna i konservatism och med vänsterpartiet i statliga utgifter.
Maria Wetterstrand
Publicerad i Dagens Industri den 30 januari 2012