Ja, jag är faktiskt fortfarande förbannad
Ja, jag är faktiskt fortfarande förbannad.
Saken är att jag besökte Kina härom veckan. Det kan vara upprörande nog. Kina är det land som utför flest avrättningar i världen, politiskt oliktänkande fängslas eller deporteras, media och internet kontrolleras stenhårt. Fackföreningar är förbjudna och arbetsvillkoren ofta usla. Miljöförstöringen är brutal, inte minst på grund av västvärldens aldrig sinande efterfrågan på billiga konsumtionsvaror.
Kina är världens folkrikaste land och den nästa största ekonomin, en slags kommunistisk- kapitalistisk diktatur som inte går att jämföra med något annat.
Men upprördheten kom sig delvis av andra skäl.
Det är bra att svenska företag etablerar sig i länder som Kina för att de kan sprida vår syn på demokrati, mänskliga rättigheter och vårt sätt att se på arbetsvillkor och miljö. Ett lätt kolonialistiskt tankesätt möjligen, men vi har anledning vara stolta över Sverige ur det perspektivet. Så har jag tänkt.
Sen träffade jag Svenska Handelskammaren i Peking. Jag var där som delegationsledare för en grupp ledamöter från riksdagens Näringsutskott.
Den attityd vi mötte från de svenska företagarna var milt sagt överraskande. Mötet tycktes från deras sida gå ut på att förklara för oss att Kina inte alls är en diktatur, att de inte känner igen att arbetsförhållanden skulle vara ett problem och att det tvärtom är en effektiv stat ”som fungerar ungefär som ett företag”.
Det visade sig även att vissa av dem inte ens tror på de rapporter som når väst om brott mot mänskliga rättigheter, deportering, avrättningar och fängslande av politiskt oliktänkande.
Visst, de har knappast fått läsa om det i sina tidningar. De kinesiska tidningarna. Vars redaktionella material och politiska debatt är kontrollerad av kommunistpartiet.
Den kinesiska regimen håller dem nöjda med skattebefrielser och försörjer dem med arbetare till låga löner. Att kommunistpartiet har egna kommittéer i alla företag bekymrar inte. Att regeringen äger marken och kan tvinga fabriker flytta när som helst – inget problem.
Jag tror på frihandel. Jag hade kunnat leva med ”Vi är här för att tjäna pengar och gör det på landets villkor. Vi gillar det inte, men den här marknaden är för stor för att lämna åt andra.” Hellre det än att gå i försvar för en diktatur, där mänskliga rättigheter åsidosätts dagligen.
Många av företagarna vi talade med verkade föredra diktaturens Kina framför Sverige. Men en sak ville de i alla fall ha från det en av dem kallade ”vår ’så kallade’ demokrati": mer pengar. 75 procent av kostnaden tycker de att svenska skattebetalare borde kunna stå för när företag etablerar sig i Kina.
Även om den svenska yttrandefriheten tillåter mig att skriva var jag tycker de kan stoppa det kravet, så är det nog bäst jag låter bli.
Maria Wetterstrand, Dagens Industri den 12 september 2011
*För övrigt: Hos Volvo gick arbetare hela dagen utan hörselskydd i en ljudmiljö där det knappt gick att samtala. Våra frågor hänsköts till Ford som ägare av fabriken. Volvos personal ansåg inte att de hade något ansvar.
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
