Hur kan allt vara sant samtidigt?

Det spelar ingen roll om du är regering eller opposition. Det går förvånansvärt ofta att hitta någon lämplig statistik att slå i huvudet på din motståndaren, oavsett vilken tes du vill bevisa. Förvirringen hos den som lyssnar riskerar däremot bara att öka.

Låt oss titta lite på statistiken om arbetslösheten, den näst viktigaste frågan för väljarna i valet.

Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 25 procent. 165000 personer mellan 15 och 24 år är arbetslösa. 2007-08, före den ekonomiska krisen, låg siffran runt 20 procent. Ungdomsarbetslösheten har alltså stigit. Detta framhålls ofta av oppositionen, som tycker regeringens politik är att klandra.

Regeringen däremot föredrar att mäta på ett annat sätt. De menar att fler ungdomar har jobb idag än 2006. Det stämmer. Även sysselsättningsgraden, d v s andelen ungdomar som arbetar, har ökat något om än inom den statistiska felmarginalen. Alltså har regeringens politik varit lyckad, menar de.

Hur kan allt detta vara sant samtidigt? Ljuger någon?

Nej, ingen ljuger. Det finns fler ungdomar än 2006. Båda antalet arbetslösa och antalet som har jobb kan alltså öka samtidigt. Därför är just antalet ett dåligt mått på läget på arbetsmarknaden. Vanligen används det inte alls.

Istället mäts de två andra sakerna som nämns ovan. Å ena sidan mäts andelen arbetslösa i förhållande till den totala arbetskraften i åldersgruppen. Där räknas inte gymnasieelever eller studenter in, om dessa inte har eller söker jobb. Å andra sidan mäts sysselsättningsgraden, d v s hur stor andel av den totala åldersgruppen som jobbar. I den totalen finns alla gymnasieelever och studenter med.

Arbetslösheten kan stiga samtidigt som sysselsättningsgraden ökar. Om fler heltidsstudenter skriver in sig på arbetsförmedlingen för att söka extrajobb så ökar arbetslösheten men sysselsättningsgraden påverkas inte, eftersom dessa fortfarande inte jobbar. Om fler ungdomar har jobb, men vi samtidigt har fler studenter som anmäler sig som arbetssökande, så ökar sysselsättningsgraden men arbetslösheten kan ändå stiga.

För att analysera arbetsmarknadsläget behöver vi se på både arbetslöshet och sysselsättningsgrad. Och gärna andra fakta. Hur många av dem som jobbar skulle egentligen vilja jobba mer än idag? Hur många saknar rätt kompetens? Hur många företag hittar inte rätt arbetskraft? Hur är utbildningarna anpassade efter arbetsmarknadens behov?

Och mest intressant: vad kan riksdag, kommuner, företag och utbildningsväsendet göra som påverkar utvecklingen? Här vill jag se diskussionernas fokus under valrörelsen. Det råder trots allt ingen tvekan om att för många ungdomar är arbetslösa.

När viktiga politiska frågor fastnar i att två sidor slår varandra i huvudet med olika delar av tillgänglig statistik så förlorar väljarna. Alla vill inte behöva sitta med Statistiska Centralbyråns arbetskraftsundersökning i knät för att hänga med i valdebatterna.

Maria Wetterstrand

Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 31 mars 2014
 

Böcker

Vad är miljö och 100 andra jätteviktiga frågor 

Maria Wetterstrand och medförfattaren Gabriel Liljenström ger svar på 100 av de viktigaste frågorna om ämnet miljö. Langenskiölds förlag 2014

Debatt

Ingen kan garantera evig tillväxt

Den ekonomiska krisen har gjort att flera sydeuropeiska länder haft en minskande bruttonationalprodukt under några av de senaste åren. I kölvattnet av denna negativa ekonomiska tillväxt ser vi förfärliga sociala konsekvenser. Ungdomsarbetslösheten är skyhög, fattigdom breder ut sig, välfärden försämras och människor som trott sig ha ett tryggt liv har tvingats lämna hus och hem.

Att i det läget lyfta fram behovet av tillväxtkritik kan tyckas något udda.
.


 Webbplatsen ligger i framkant och drivs av SpaceLoops CMS v.3.5.4